Är RUT-avdraget en frihetsreform?

Skatteavdraget för hushållsnära tjänster blir allt oftare beskrivet som en "frihetsreform". Du ska få mer att säga till om och staten mindre rörande Dina pengar. Det är en argumentation som jag överhuvudtaget inte förstår. Faktum är att det är rent Orwellskt nyspråk.

Traditionellt betyder frihet i dessa sammanhang att staten står neutral i förhållande till individens val. Du ska välja, inte staten. Med den logiken kan en skattesänkning mycket väl beskrivas som en frihetsreform, Du får bestämma över en större andel av Din inkomst själv. Skatteavdrag är dock något annat än generella skattesänkningar. Ett avdrag innebär att Du inte behöver skatta för en viss del av Din inkomst därför att Du har använt den på ett visst sätt. Det vanligaste har varit att man får göra avdrag för en viss utgift därför att den varit nödvändig för inkomstens förvärvande. Skatteavdraget för hushållsnära tjänster finns däremot till för att stimulera en specifik tjänstesektor. Om Du köper en städtjänst eller en tvätt av någon så slipper Du betala skatt på den summan. Om Du däremot köper en skjorta, en semesterresa, en slickepinne eller en bil så måste Du skatta för hela inkomsten. Budskapet från staten är alltså tydligt - köp städning så slipper Du skatta, köp en skjorta så måste Du skatta. Det är raka motsatsen till att vara neutral. Den som beter sig på det sätt Fredrik Reinfeldt vill (alltså köper en städtjänst) får en belöning (lägre skatt), den som hellre vill använda sina pengar till något annat får snällt betala in till Anders Borg och Skatteverket. Hur kan det beskrivas som en frihetsreform?

Förre moderatledaren Bo Lundgren motiverade ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster med att alternativen till att köpa tjänsten vitt var "gör det svart, gör det själv eller gör det inte". Köpa tjänster svart ska man inte göra, men vad i hela världen har Bo Lundgren att göra med om jag har det ostädat hemma eller om jag dammsuger själv? Varför är det ett problem att människor utför vissa sysslor själva? Svaret är att det skapar jobb om jag betalar andra för att städa hemma hos mig. Å andra sidan skapar jag ju jobb för pizzabagaren om jag går och handlar en pizza också. Eller för resebyrån om jag köper en resa. Då får jag snällt skatta ändå. Orsaken är ju att det är lättare att få rent på en nivå man själv kan leva med genom att städa själv än det är att baka en riktigt god pizza. Framförallt är det städning inget man är beredd att lägga så mycket pengar på som det skulle kosta utan skattesubventionen. Det är man när det gäller andra typer av tjänster. Därför kan inte ett städbolag få tillräckligt med privakunder för att gå runt med mindre än att staten skattebefriar deras kunder. Därmed skapar avdraget jobb och det är väl bra?

Nej, det är inte bra att skattemässigt gynna vissa typer av jobb framför andra. Om en bransch inte kan klara sig på samma villkor som andra branscher har jag svårt att se värdet av den branschen. Staten ska inte bestämma vad människor ska jobba med, lika lite som den ska bestämma om jag ska köpa köttfärs eller en gräsklippning! Det är inte frihet. Det är motsatsen till frihet.