I dag fanns det en läsvärd ledare i Dagens Nyheter. Den belyser något som jag länge har försökt säga, sjukvårdsdebattens fokus kring tillgänglighet är andefattigt och leder tanken fel. Ledarskribenten lyfter själv fram det orimliga i Centerpartiets krav att alla patienter ska kunna kräva 15 minuters undersökning - även då sådan inte behövs - men det är bara en förlängning av allt de borgerliga har sagt de senaste 20 åren. Fokus har legat på att alla ska få vård eller undersökning även av de mest banala problem, ja de ska vara garanterade detta. Då har man helt missat poängen. Vi har en sjukvård efter behov, det betyder inte "allt åt alla nu". Det betyder att människors behov av sjukvård faktiskt utvärderas och att resurser läggs på att åtgärda dessa.
Internationella undersökningar av sjukvården i olika länder brukar alltid visa att den svenska vården är i toppklass på de allra flesta områden. Vi har en av världens längsta medellivslängder, världens lägsta (eller näst lägsta) spädbarnsdödlighet, låg åtgärdbar dödlighet, låg andel vårdskador. Samtidigt är kostnaderna för sjukvården faktiskt lägre än i många andra länder. På ett område brukar vi dock utmärka oss negativt. Det anses allmänt vara svårt att komma i kontakt med läkare och köerna till behadling är förhållandevis långa. Tillgängligheten är helt enkelt dålig. Detta brukar då beskrivas som den stora fläcken som brukar dra ned betyget för svensk sjukvård totalt till n blygsam placering runt 20:e plats istället för att vara i topp 10. Personligen är jag dock övertygad om att det finns ett orsakssamband där. Svensk sjukvård är bra på att förbättra hälsa och koncentrera sig på de svårast sjuka, just därför att den lägger mindre del av sin tid och sina resurser på att ta emot patienter med mindre besvär. Det stora bekymret i sjukvården är inte tillgänglighetsproblemen som sådana, utan att fixeringen vid detta hotar en god vård på sikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar