När jag läste statsvetenskap på Stockholms Universitet dök den något udda, men grundläggande, frågan om varför vi röstar upp. Frågeställningen ser ut ungefär så här: Nästan inget val avgörs med endast en röst. Sannolikheten för att just min röst ska avgöra valet är minimal. Därför spelar det egentligen ingen roll att jag röstar överhuuvudtaget. Så varför gör människor det ändå? Svaret brukar bli att ju fler som resonerar så, och alltså avstår, ju viktigare blir varje enskild avgiven röst. Om jag är ensam om att rösta så blir ju allt som jag vill. Så för att förhindra det så röstar andra, de vill ju att deras röster ska avgöra. Vi röstar alltså i någon sorts hopp om att vår röst mot all förmodan ska vara den avgörande - trots att vi inser att sannolikheten är minimal.
Söndagens val ger lite perspektiv på detta. Här har det faktiskt uppkommit en situation där ett mycket litet fåtal röster - 26 stycken - har avgjort hur tre mandat fördelar sig. Orimligt tycket Lena Melin i Aftonbladet. "Hur kan så få röster avgöra?" frågar sig läsarna. Och jag undrar i mitt stilla sinne varför de bryr sig om att rösta överhuvudtaget! Varje röst har ju betydelse, det är därför vi röstar!
Nu blir Sverigedemokraterna vågmästare i riksdagen. Det är hemskt. Men det är knappast i sig en grund för att ifrågasätta valsystemet. Matematikprofessor Svante Linusson tycker att hela valsystemet ska göras om, utjämningsmandaten är för få och det får orimliga konsekvenser. Om detta har jag tre saker att säga:
1. Sverige har världens mest proportionella valsystem. Ingenstans i världen har man bemödat sig så om att ge alla röster lika stor betydelse. Det är det som leder till situationen med många småpartier och "valkaos". I Storbritannien skulle en borgerlig Allians (där sannolikt i form av ett parti) vid motsvarande valresultat få bortåt en 70-80 procent av platserna.
2. De rödrgröna partierna och Sverigedemokraterna har tillsammans fått fler röster än regeringen. Det gäller oavsett hur man räknar. Regeringen samlar inte över hälften av valmanskåren. Det handlar inte om valkretsarnas indelning, även om den har haft betydelse för den exakta mandatfördelningen. Om vi har strävan att systemet ska vara proportionellt så ska inte de fyra borgerliga partierna få mer än 174 mandat (nu får de 173). Det är alltså inte valsystemet som snuvar regeringen på majoriteten.
3. Om vi tittar förbi milimeterrättvisan i mandatfördelningen så vore det rimligt med ett system som gav möjlighet för en regering att regera i majoritet. Men det skulle nog snarre vara mindre proportionellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar