Väckarklockan ringer klockan 06.30. Föräldrarna vaknar och väcker sonen. De går ut i köket där hembiträdet har ställt fram kaffe, te, ägg, rostat bröd och flingor till sonen. Det är hembiträdets morgonuppgift. Hon har gått hushållslärlingsprogrammet på Kunskapsgymnasiet och kunde sedan snabbt få arbete som hembiträde tack vare att bättre bemedlade familjer kunde göra skatteavdrag för denna typ av tjänster. Pappa Dataingenjören tar hissen ned till garaget där företagets bilpools chaufför väntar. Han har gått det högt eftertraktade chaufförslärlingsprogrammet på gymnasiet och kör runt företagets anställda om dagarna. Själv har pappa Dataingengören inget körkort, det ingår inte i Dataingenjörsprogrammet på Tekniska Högskolan och sedan avdraget för hushållsnära tjänster kommit att omfatta även företag så har personer med högskoleutbidning och anställning inget behov av egna körkort. Sådana har blivit så dyra och pappa Dataingenjören lade hellre pengarna på ett tremånaders studentutbyte till USA. Så resonerar de flesta akademiker numera.
Han åker med chauffören till arbetet där han sitter på sitt rum och jobbar med sin programvara. Det han lärde sig om annan teknik under studietiden har fallit rätt mycket i glömska, han är ju trots allt specialist på sitt område. På grannkontoret sitter en annan ingenjör och jobbar med en annan programvara. Så ska det vara tycker ingenjörerna. Det är en rationell arbetsdelning att var och en sysslar med det den är bra på. Samhället har blivit bättre sedan "flumskolan" ersattes med "kunskapsskolan" där det gavs möjlighet för skoltötta att gå lärlingsutbildningar och de teoretiskt begåvade kunde läsa vidare med inriktning mot sitt arbete. Pappa Civilingenjören har ett svagt minne av att hans pappa någon gång talat om att man på "flumskolans" tid hade en föreställning om att även skoltrötta skulle behöva lära sig mer än grunderna i modersmål och matematik innen de gick in på lärlingsprogrammen och att det också något som fanns när han var ung som hette Komvux där man kunde komplettera sin utbildning senare om man inte hade en fullständig utbildning. Det är tur att allt sådant är borta nu.
Mamma Sjuksköterskan har inte heller körkort men hon åker kollektivt. Det har visserligen blivit rätt dyrt sedan landstinget drog in hälften av sin skattesubvention till SL för att satsa på kärnverksamheten sjukvård och sänka skatten med 1,50 kronor, men det kan man dra av i deklarationen. Innan dess lämnar hon barnet på förskolan. På sjukhuset arbetar hon som alla andra med sin specialisering. Det övriga hon lärt om omvårdnad har hon glömt. Så ska det vara tycker sjuksköterskorna. Det är en rationell arbetsdelning att var och en sysslar med det den är bra på.
Efter jobbet åker familjen hem. Hembiträdet har gått för dagen men hon har handlat micromat som familjen snabbt kan värma. Städerskan har också varit där. Hon har gått det speciella städerskelärlingsprogrammet på gymnasiet och kan städa, tvätta och bädda sängar. Det har Pappa Dataingenjör och Mamma Sjuksköterska aldrig gjort. De har någon gång hört att även de högre stånden gjorde det förr, men det låter irrationellt att gratis göra något som andra kan få betalt för. Tur att arbetslinjen gav fler möjlighet att få ett jobb i början av 2000-talet. Istället laddar de ned barnprogrammen till barnet på den stora datorn i vardagsrummet.Själva tar de fram lurar och tittar på en mindre skärm på den senaste realityshowen. Det är rätt kul program där riktigt skoltrötta personer som inte hittat rätt lärlingsprogram sitter i en stuga ute vid havet och pratar om ingenting och om hur de ska intrigera ut varandra ur stugan. På nätterna har de sex framför kameran och kan vinna nyttiga saker som en bröstförstoring och Carolina Gynnings stipendium för blivande programledare. Mamma och Pappa tycker att det är bra att även den som inte har gått lärlingsprogram eller högskoleutbildning kan hitta ett meningsfullt jobb, men ibland känns det lite för vulgärt att titta på detta. Då laddar de ned en deckare istället.
Innan Pappa träffade Mamma hade han lite kontakt med en tjej i ett chattrum på en datingsite. Hon var lite av en kuf och läste på ett av de smalare högskoleprogrammen på den humanistiska fakulteten, historia var det visst. Det är inte så många som läser sånt onyttigt längre, men några få har inte förstått värdet i arbetslinjen. Hon påstod att det en gång i tiden var rätt vanligt att folk läste humaniora på universiteten och att det till och med var obligatoriskt att läsa historia till och med på de yrkesförberedande lärlingsprogrammen på gymnasiet. Det har hon nog hittat på, tänker Pappa.
På helgen åker familjen med chauffören till äldreboendet där Farmor bor. Hemmet drivs av ett privat vårdbolag, men alla är välkomna och kommunen betalar för det. Det är trots allt en del i välfärdens kärna. I grundutbudet ingår mat varje dag, en ren säng, rätt att gå ut varannan vecka om man orkar och rätt att duscha lika ofta. Pappa tycker dock att hans mamma är värd lite mer så han har tecknat en extraförsäkring. Därför får hon duscha varannan dag och får tårta till kaffet på fredag.
Farmor börjar bli lite senil. Den här dagen frågade hon om de inte skulle göra något kul under helgen. Pappa förklarade att de nog skulle spela lite dataspel och se på fotbollsmatchen på datorn. Farmor föreslog att de skulle ta med barnet på museum eller teater. Det tycker Pappa och Mamma är konstiga ord, men Farmor säger att det var vanliga helgnöjen förr. "Kultur" kallades det visst. Muséer var till och med skattefinansierade och ett kort tag helt avgiftsfria. Det måste vara demensen som spökar, inte kan de väl ha varit så dumma förr att de lade skattepengar på sådant? "Teater" har Pappa och Mamma inget minne av att de sett, fastän förvirrade Farmor påstår att hon brukade ta Pappa på barnteater ofta när han var liten. Det hände till och med att han gick med skolan, påstår hon. Av vad hon berättar låter det som om "teater" är en sorts dramaserie på ett golv. Det tycker Pappa och Mamma låter som en tråkig dramaproduktion.
Väl hemma spelar de lite dataspel innan de lägger barnet. Sedan tittar Pappa på matchen innan han går och lägger sig. I morgon är det arbete igen. Innan han somnar tänker Pappa på hur skönt det är att han lever i Arbetslinjens och Kunskapsskolans tidevarv och slipper bry sig om konstiga saker som kultur och bildning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar