Vem är "samhällsbärare"?

Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarsida tycker inte att statsministerns ordval "samhällsbärare" om vissa medelinkomstgrupper är uppseendeväckande. Hon påpekar att Reinfeldt till skillnad från Bo Södersten i den tidigare diskussionen om "närande och "tärande" inte gör en uppdelning mellan privatanställda (närande) och offentliganställda (tärande), utan tvärtom exemplifierar med poliser och sjuksköterskor. Dessa är de "samhällsbärande" enligt statsministern.

Problemet ligger dock på ett annat plan. Statsministern kanske inte skiljer ut alla offentliganställda som tärande, men i själva ordvalet ligger att det finns de som inte "bär samhället" på samma sätt som dessa "samhällsbärare". Notera att statsministern inte med ett ord nämner den politiskt sakkunnige som skrev hans tal, inte den departementssekreterare som tagit fram hans sifferuppgifter, inte juristen som kontrollerade lagligheten i hans förslag, statistikern som beredde underlaget innan det hamnade på departementet eller intervjuaren som samlade in uppgifterna. Dessa tillhör tydligen inte "samhällsbärarna". Inte heller tv-journalister, taxichaufförer, krögare, diskare, gatsopare, sophämtare, rörmokare, advokater eller fastighetsskötare får vara med bland "de bärande". Nej, de bärande i samhället är en liten grupp personer med yrken som vi ska uppfatta som viktiga, sådana som lärare, poliser och sjuksköterskor, och som råkar tjäna mellan 20 och 30 000 kronor i månaden.

Nu är statsministern för allt i världen inte ensam om att på detta sätt markera vissa grupper som viktigare än andra. Socialdemokraternas gamla mantra att "vård, skola och omsorg" går före stora skattesänkningar talar ju tydligt om vad som prioriteras. Fackförbundet Kommunal har börjat kalla sina medlemmar för "välfärdsarbetare", de som arbetar för vår välfärd. Men välfärd är, eller borde vara, ett vidare begrepp än bara arbete med människor.

Tusentals barn dör varje dag av brist på rent vatten. De drabbas av kolera och många andra infektioner. Då är det naturligtvis bra med läkare, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och undersköterskor, men vad dessa människor verkligen skulle behöva är VVS-montörer, rörmokare, stadsplanerare och sophämtare som såg till att rent vatten inte smutsas ned av avföring, skrot och avfall. Dessa yrkesgrupper är minst lika viktiga som sjuksköterskor och poliser, men de får aldrig vara med bland "samhällsbärare" eller "välfärdsarbetare". Alla behövs för att samhället ska fungera.

Reinfeldt är inte ensam om sin uppdelning, men frågan är om hans uppsåt inte är värre. Uppsåtet är nämligen att sätta sympatiska namn på grupper som Mona Sahlin säger kan betala mer i skatt i kraft av sin inkomst. I stället för att säga att "den som tjänar mycket" kan bidra mer vill statministern att vi ska känna att de redan bidragit nog bara genom att arbeta med så viktiga saker. Därför kan vi inte alla räknas som "samhällsbärare". Trots att vi är det.